Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE KAPITLET
25
— Låt oss läsa! — utropade jag, efter att hafva
fylt mina lungor med ett rikligt förråd af luft.
Jag lutade mig fram mot bordet; jag satte mitt
pekfinger på hvarje bokstaf, en efter annan, och
uppläste med hög röst bela frasen, utan att stanna, utan
att tveka ett ögonblick.
Men huru stor var ej den häpnad, den förskräckelse,
som intogo mig! Jag kände mig i början liksom träffad
af ett plötsligt slag. Huru! Hvad jag nyss inhemtat
skulle verkligen hafva tilldragit sig! En menniska skulle
haft nog djerfhet att intränga i! . . .
— Ah! — utbrast jag och rusade upp. — Men nej!
nej! min onkel får ej veta det! Det fattades blott, att lian
skulle få kännedom om en dylik färd! Han skulle vilja
företaga den! Ingenting skulle af hålla honom derifrån!
En så inbiten geolog! Ilan skulle bestämdt resa,
oaktadt alla hinder, i trots af allt! Och om ban toge mig
med sig, och vi icke komme tillbaka! Aldrig, aldrig!
Jag befann mig i ett tillstånd af öfverätning, svårt
att beskrifva.
— Nej, nej! Det skall inte ske, — sade jag med
fasthet, — och efter som jag kan hindra att en dylik
idé får magt med min tyranns själ, så skall jag göra det.
Genom att vända detta dokument fram och åter, kunde
ban händelsevis upptäcka nyckeln dertill. Låt oss
förstöra det!
Ännu fans litet eld i kaminen. Jag fattade icke
blott pappersbladet, utan äfven Saknussemms pergament;
jag stod just i begrepp att med feberhet hand kasta
alltsammans på glöden och tillintetgöra den farliga
hemligheten, då dörren till rummet öppnades, och min onkel
inträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
