Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET
29
jag mera på omöjligheten att lemna huset, och på goda
skäl. Man förstår mig nog.
Min onkel arbetade oafbrutet; hans inbillning
förlorade sig i kombinationernas ideella verld; han lefde
långt ifrån jorden, och i sjelfva verket utom de jordiska
behofven.
Fram emot middagen började hungern allvarsamt
plåga mig. I sin oskuld hade Martha dagen förut
förtärt förråden i skafferiet; det fans ingenting qvar i huset.
Imellertid höll jag mig tapper och gjorde det till en
slags hederssak.
Klockan slog två. Detta blef löjligt, till och med
odrägligt. Jag sökte intala mig, att jag öfverdref
dokumentets vigt, att min onkel icke skulle sätta tro
dertill, att han skulle betrakta det som ett simpelt
bedrägeri, att man i värsta fall skulle qvarhålla honom
emot hans vilja, om han önskade våga på äfventyret,
att lian slutligen sjelf kunde upptäcka nyckeln till
cliif-fern, och att jag onödigtvis dömt mig till återhållsamhet.
Dessa skäl, som jag aftonen förut med förtrytelse
förkastat, syntes mig nu förträffliga; jag fann det till
och med dumt att hafva väntat så länge, och jag tog
mitt parti att säga allt.
Jag sökte således något uppslag i ämnet, som icke
gick allt för rakt på saken, då professorn steg upp, satte
på sig hatten och beredde sig att gå ut.
Hvad! lemna huset och ännu en gång stänga oss
inne! Aldrig!
— Onkel! — sade jag.
Han tycktes icke höra mig.
— Onkel Lidenbrock! — upprepade jag med högre
röst.
— Hvad? — frågade han likt en person, som
plötsligt väckes ur sömnen.
— Nyckeln?
— Hvilken nyckel? Portnyckeln?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
