Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
45
— Ja, i öfvermorgon bittida, klockan ett.
Jag förmådde icke höra mera, ütan flydde upp på
min lilla kammare.
Det kunde icke längre betviflas. Min onkel hade
användt sin eftermiddag för att anskaffa en del af de
effekter och redskap, som voro nödvändiga för hans resa;
förstugan var belamrad med repstegar, rep med knutar,
facklor, järnkrampor, pikar, jernskodda käppar, hackor
m. m., tillräckligt för åtminstone tio man att bära.
Jag tillbragte en afskyvärd natt. Följande morgon
ropade man på mig i god tid. Jag var fullt och fast
besluten att icke öppna min dörr. Men huru kunde jag
motstå den ljufva röst, som uttalade orden: "Min käre
Axel!"
Jag kom ut ur kammaren och trodde, att mitt för-’
störda utseende, min blekhet, mina af sömnlöshet röda
ögon skulle göra verkan på Gratiben och förändra
hennes tankar.
— Ack, min Axel, — sade hon, — jag ser, att du
mår bättre, sedan du lugnat dig under natten.
— Lugnat mig! — ropade jag och rusade åter till
spegeln. Jag såg verkligen mindre medtagen ut än jag
trodde. Det var nästan otroligt.
— Axel, — sade Graüben, — jag har talat länge
med min förmyndare. Han är en djerf vetenskapsman,
en man med stort mod, och du erinrar dig väl, att hans
blod flyter i dina ådror. Han har berättat för mig sina
planer, sina förhoppningar, hvarför och huru ban hoppas
uppnå sitt mål, och jag tviflar ej på, att han skall hinna
det. Ack, Axel, det är vackert att egna sig åt
vetenskapen! Hvilken ära väntar ej professorn, och den skall
återfalla på hans följeslagare! Vid återkomsten, Axel,
skall du vara en man, hans like, fri att tala, fri att
handla och fri slutligen att . . .
Den unga flickan afbröt sin mening och rodnade.
Hennes ord återupplifvade mitt mod. Men ännu ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
