Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
tit,ti jordens medelpunkt
från venster till höger, och böjde, det till tecken af
bifall, men allt detta så obetydligt, att hans långa hår
knappt rubbades dervid. Det var en ända till girighet
drifven sparsamhet med åtbörder.
Vid anblicken af denne man skulle jag säkert aldrig
hafva anat, att han till yrket var jägare; visserligen borde
han icke skrämma villebrådet, men huru kunde han
upphinna det.
Detta förklarades, då Fridriksson upplyste mig om,
att denna lugna person endast jagade ejderfogel, hvars
dun utgör öns största rikedom. Detta dun kallas också
ejderdun, och det fordras intet synnerligt slöseri med
rörelser för att insamla det.
Under de första dagarne af sommaren börjar
ejder-gåsen att reda sitt bo på marken bland klipporna vid
de otaliga, djupa fjordar, af hvilka hela kusten är
sönderskuren. När nästet är bygdt, bekläder hon det
med fina fjädrar, som hon rycker från sitt eget bröst.
Kort derefter infinner sig jägaren, eller rättare
köpmannen, och borttager boet, då gåsen börjar sitt arbete på
nytt; och detta fortfar, så länge hon eger något dun.
När hon helt och hållet utplundrat sig, är det hanens
tur att släppa till sin beklädnad. Men då dennes större
och hårdare dun icke eger något värde i handeln, gör
jägaren sig ej möda att beröfva honom hans ungars
bädd; boet blir således färdigt, honan lägger sina ägg,
ungarne utkläckas, och följande året börjar åter skörden
af ejderdun.
Som ejdern icke väljer de branta klipporna för att
bygga sitt bo, utan hellre de lätt tillgängliga och
hori-zontela berghällar som slutta ned i hafvet, kunde den
isländske jägaren utöfva sitt yrke utan stor
ansträngning. Han var en jordbrukare, som hvarken behöfde så
eller skära sin skörd, utan blott insamla den.
Denna allvarsamma, flegmatiska och tystlåtna
person hette Hans Bjelke och infann sig på Fridrikssons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
