Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
81
Fjorden var på detta ställe åtminstone en half mil
bred och vågorna bröto sig brusande mot de skarpa
klipporna; viken utvidgade sig mellan klippmurar, som
bildade ett slags sluttning af tretusen fots höjd,
anmärkningsvärd för den mörka färg, som i upprepade lager
åtskilde de rödaktiga tufferna. Huru kloka än våra hästar
voro, så spådde jag icke något godt af försöket att på
ryggen af ett fyrfota djur öfvergå en ganska stor hafsarm.
— Om de äro kloka, — tänkte jag, — så skola de
inte försöka att passera. I alla händelser åtager jag
mig att vara klok äfven för dem.
Men min onkel ville inte vänta, utan sporrade sin
häst mot vattnet. Djuret kände vågornas sqvalpande
mot stranden och stannade. Min onkel, som hade sin
idé för sig, dref det framåt. Hästen vägrade ånyo
och skakade blott på hufvudet. Derpå följde eder och
piskslängar samt ytterligare protester af hästen, som
slog bakut och ville kasta af sin ryttare. Slutligen böjde
han sina knän, drog sig undan mellan professorns ben
och lemnade honom upprättstående på två stenar vid
stranden, liksom kolossen på Rhodos.
— Fördömda häst! — skrek ryttaren, som plötsligt
blifvit förvandlad till fotgängare, och blygdes lik en
kavalleriofficer, som förflyttas till infanteriet.
— Färja! — sade vägvisaren och vidrörde hans axel.
— Hvad! en färja?
— Der, — svarade Hans i det han pekade på en båt.
— Ja, — inföll jag, — det är en färja.
— Det var en annan sak! Nå, framåt då!
— Tidvattnet, — återtog vägvisaren.
— Hvad säger han?
— Han säger, att det är ebb och flod, — svarade
min onkel, öfversättande för mig det danska uttrycket.
— Utan tvifvel måste man invänta floden?
— Vänta? — frågade onkel.
— Ja! — svarade Hans.
Jul t a V er ne. 1’ill jordens medelpunkt. b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
