Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
tit,ti jordens medelpunkt
Delande hans häpnad, om ej hans glädje, läste jag
på klippans vestra sida, i af tiden halft utplånade runor,
det tusen gånger förbannade namnet:
Wkh¥l-PX
— Arne Saknussemm! — ropade min onkel; —
tviflar du ännu?
Jag svarade ej, utan återvände förbryllad till min
lavabänk.
Hur länge jag sålunda förblef försjunken i mina
tankar, vet jag icke. Allt hvad jag känner är, att jag,
då jag åter upplyfte hufvudet, såg min onkel och Hans
allena på bottnen af kratern. Isländarna hade blifvit
afskedade och nedstego nu åter utför de yttre
sluttningarna af Sneffels, för att återvända till Stapi.
Hans sof lugnt vid foten af en klippa, der han åt
sig tillrustat en improviserad bädd ; min onkel gick rundt
omkring på kraterns botten, liksom ett vilddjur i en
fallgrop. Jag kände hvarken håg eller kraft att stiga upp,
hvarför jag följde vägvisarens exempel och öfverlemnade
mig åt en plågsam dvala, hvarunder jag trodde mig höra
buller eller känna skakningar i bergets sidor.
Sålunda passerade denna första natt på bottnen af
kratern.
Följande morgon sänkte sig en grå, mulen, tung
himmel ned öfver könens topp. Jag märkte det icke
så mycket på mörkret nere i kratern som på den vrede,
hvaraf min onkel intogs.
Jag förstod anledningen dertill, och en skymt af
hopp vaknade åter i mitt hjerta! Skälet var följande:
Af de tre vägar, som öppnade sig vid våra fötter,
hade Saknussemm följt en enda. Enligt den lärde
islän-darens utsago borde man igenkänna den på den
egendomliga omständighet, som antyddes i kryptogramet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
