Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugUÅTTonde kapitlet
129
först till torf, och undergingo derefter, under utveckling
af gaser en varm jäsningsprocess, en fullständig
minera-lisering.
Sålunda bildades dessa oerhörda kolbäddar, hvilka
emellertid på grund af den oerhördt snabba förbrukningen
böra uttömmas på mindre än tre århundraden, om de
industriidkande folken icke taga sig till vara.
Dessa tankar runnö mig i sinnet, under det jag
betraktade de kolskatter, som funnos hopade i denna del
af jordmassan. Utan tvifvel komma de aldrig i dagen,
ty beartbetningen af dessa djupt liggande grufvor skulle
kräfva allt för betydliga offer. Och hvartill skulle det
för öfrigt gagna, då kolet på många ställen ännu ligger
så att säga utbredt på jordens yta? Sådana jag såg
dessa orörda lager, sådana skola de derför ock vara, då
verldens sista timma slår.
Emellertid gingo vi framåt, och ensam bland mina
kamrater glömde jag vägens längd, för att fördjupa mig
i geologiska betraktelser. Temperaturen förblef sådan
den var under vår färd genom lavan och de skifferartade
lagren. Men mina luktorganer erforo en mycket
utpräglad lukt af ett flygtigt kolväte. Jag upptäckte genast i
detta galleri närvaron af en betydlig qvantitet af den
farliga gas, som grufarbetarne gifvit namnet grufgas,
och hvars explosion så ofta förorsakat förfärliga
olyckshändelser.
Lyckligtvis begagnade vi till belysning Ruhmkorffs
sinnrika apparat; men om vi till vår olycka varit nog
oförståndiga att undersöka detta galleri med facklor i
händerna, så skulle en ryslig explosion gjort slut på resan
och dödat oss.
Denna promenad genom stenkol räckte ända till
aftonen. Min onkel förmådde knappt lägga band på den
otålighet han erfor till följd af vägens horizontela
rigtning. På tjugu stegs afstånd rådde djupt mörker, som
hindrade oss att bedöma galleriets längd, och jag började
Jules V er ne. Till jordens medelpunkt. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
