- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
131

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tRETTIOförsta kapitlet

131

nära att falla omkull orörlig. Vi gjorde då halt, och
min onkel eller isländaren uppfriskade mig så godt de
kunde. Men jag såg redan, att den förre med svårighet
kämpade mot den ytterliga tröttheten och de plågor, som
föranleddes af bristen på vatten.

Tisdagen den 9 Juli hunno vi ändtligen, krälande
halfdöde på händer och fötter, till de båda galleriernas
föreningspunkt. Der nedföll jag som en liflös massa,
utsträckt på lavagrunden. Klockan var då tio på
morgonen.

Hans och min onkel försökte, under det de stödde
sig mot väggen, att knapra på några skorpbitar. Djupa
suckar arbetade sig fram öfver mina svullnade läppar, tills
jag omsider föll i en djup dvala.

Efter en stunds förlopp närmade sig min onkel till
mig och upplyfte mig i sina armar.

— Stackars barn! — mumlade han med en ton af
verklig ömhet.

Jag blef rörd af dessa ord, ovan som jag var vid
vänlighet af den brutale professorn; jag fattade hans
darrande händer i mina, och han lät det ske, under det
han betraktade mig med fuktiga ögon.

Då såg jag honom fatta flaskan, som hängde om
hans hals, och till min stora häpnad förde ban den till
mina läppar.

— Drick! — sade han.

Hade jag hört rätt? Var min onkel tokig? Jag
betraktade honom med häpen min och kunde icke förstå
honom.

—- Drick! — upprepade han och lyfte upp flaskan
samt tömde den belt och hållet mellan mina läppar.

Ack, hvilken njutning! En klunk vatten fuktade
min förtorkade mun, blott en enda, men den var
tillräcklig för att hos mig återkalla det redan flyktande lifvet.

Jag tackade min onkel med hopknäpta händer.

— Ja, — sade han, — en mun vatten! Den sista!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free