Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23 - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugufjerde kapitlet
145
— Ett ögonblick! Låtom oss att börja med hvila
några timmar.
Jag glömde verkligen, att det var njitt, men
kronometern åtog sig att påminna mig derom, och snart föllo
vi alla, tillräckligt återstälda och uppfriskade, i djup
sömn.
TJUGUFJERDE KAPITLET.
Morgonen derpå hade vi redan glömt våra utståndna
lidanden. Jag förundrade mig i början öfver, att jag icke
var törstig och frågade efter orsaken dertill; men
bäcken, som sorlande framflöt vid mina fötter, gaf mig
svaret derpå.
Vi frukosterade och drucko af detta förträffliga jern»
haltiga vatten. Jag kände mig åter vid friska krafter
och fullt besluten att gå långt. Hvarför skulle icke en
förtröstansfull menniska såsom min onkel lyckas, med
en skicklig vägvisare sådan som Hans och en
"beslutsam" brorson som jag? Sådana voro de vackra tankar,
som jagade genom min hjerna! Om man föreslagit mig
att åter stiga upp till Sneffels’ spets, skulle jag
fortryt-samt vägrat dertill.
Men lyckligtvis var det blott fråga om att gå nedåt.
— Låtom oss gå! — ropade jag och framkallade
genom min entusiastiska ton jordklotets slumrande ekon.
Marschen började åter Torsdagsmorgonen klockan
åtta. Granitgången, som slingrade sig i många bugter,
företedde oväntade krökningar och liknade början till en
labyrint; men i allmänhet var dess hufvudrigtning alltid
sydostlig. Min onkel försummade icke att med största
omsorg studera sin kompass, för att hålla reda på den
tillryggalagda vägen.
Galleriet fortlöpte nästan horisontelt, med på sin
Jules Verne. Till jordens medelpunkt. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
