Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
TILL JORDEkS MEDELPUNKT
der rösterna tycktes uppnå sin största intensitet. Ordet
"förlorad" träffade åter mitt öra och derpå hördes åter
detta åskdunder, som väckt mig ur min domning.
— Nej, — sade jag, — nej! Dessa röster höras
inte tvärs igenom bergmassan. Väggen är bildad af
granit, som inte skulle släppa igenom ljudet af det
starkaste skott! Detta buller kommer genom sjelfva
galleriet! Det måste vara en verkan af alldeles
egendomliga akustiska förhållanden.
Åter igen lyssnade jag, och denna gång, ja! denna
gång hörde jag tydligt mitt namn ropas genom
klipp-hvalfven!
Det var min onkel, som uttalade det! Han
språ-kade med vägvisaren, och ordet "förlorad" upprepades
flere gånger på danska.
Då förstod jag allt. För att kunna höras måste
jag tala invid denna mur, som tjenade att leda ljudet
af min röst, liksom tråden leder elektriciteten.
Men jag hade ingen tid att förlora. Mina
följeslagare behöfde blott aflägsna sig några steg för att det
akustiska fenomenet skulle upphöra. Jag närmade mig
således muren och uttalade så tydligt jag förmådde orden:
Onkel Lidenbrock!
Nu väntade jag under den yttersta ångest. Ljudets
hastighet är icke utomordentligt stor, och luftlagrens
täthet ökar icke ens dess hastighet. Några sekellånga
sekunder förflöto, då slutligen dessa ord hunno fram till
mina öron:
— Axel, Axel! är det du?
— Ja! Ja! — svarade jag.
— Mitt barn, hvar är du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
