- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
175

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGUÅTTONDE KAPITLET

175

än tio mil på den utan att finna dess slut *. Men hvad
voro dessa hålor emot den, som jag nu beundrade, med
sin dunsthimmel, sin elektriska belysning och ett
vidsträckt haf inneslutet i dess sköte? Min inbillning kände
sig vanmägtig inför denna oändlighet.

Jag betraktade under tystnad alla dessa under och
saknade ord för att uttrycka mina känslor. Jag trodde,
att jag var på någon aflägsen planet, t. ex. Uranus eller
Neptunus, och bevittnade fenomen, om hvilka min
"jordiska" natur icke egde ett begrepp. För nya intryck
fordras nya ord, men min fantasi skapade inga sådana.
Jag betraktade, jag tänkte, jag beundrade med en häpnad,
som var blandad med en viss grad af förfäran.

Detta oförmodade skådespel hade återkallat helsans
färger på mina kinder; jag höll på att behandla min
svaghet med förvåning och böta mig medelst denna nya
läkemetod; för öfrigt uppfriskades jag genom den mycket
täta luftens lifgifvande kraft, hvilken tillförde mina lungor
mera syre.

Man inser lätt, att det efter fyrtiosju dagars
instängning i ett trångt galleri skulle vara en oändlig
njutning för oss att få inandas denna med fuktiga, salthaltiga
ångor mättade luft.

Jag behöfde icke heller ångra, att jag lemnat den
mörka grottan. Min onkel var redan förtrogen med
dessa underverk och förvånades icke mer deröfver.

— Känner du dig stark nog att göra en liten
promenad? — frågade han mig.

—• Ja visst, — svarade jag; — ingenting kan för
mig vara angenämare.

— Nå, tag min arm, Axel, och låtom oss följa
strandens krökningar.

Jag antog gerna förslaget, och vi började vandra ut-

* I Mammuth-grottan finnes icke någon sjö, endast en liten flod,
på hvilken man kan färdas i båt. Någon sal högre än 200 fot finnes
helt säkert ej heller. Ut g. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free