Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET
177
lätta dunster, som sväfvade från den ena klippan till den
andra, antydde platsen för varma källor, och bäckar flöto
stilla till den gemensamma bassinen, sökande i sluttningarne
tillfälle att hvar för sig sorla så behagligt som möjligt.
Bland dessa bäckar igenkände jag vår trogne
följeslagare under vägen, Hans-bäcken, hvilken lugnt förlorade
sig i hafvet, liksom om den aldrig hade gjort annat ifrån
verldens begynnelse.
— Hädanefter få vi vara honom förutan, — sade
jag med en suck.
— Bah! — svarade professorn, — den eller en
annan, det är likgiltigt.
Jag fann detta svar något otacksamt.
Men i detta ögonblick fästes min uppmärksamhet
på ett oväntadt skådespel. På femhundra stegs afstånd
visade sig en hög, tjock, tät skog för våra ögon vid
krökningen af en brant bergvägg. Den bestod af
medelstora träd, formade såsom vanliga paraplyer, med
bestämda och matematiskt regelbundna konturer;
luftströmmarna tycktes icke utöfva något inflytande på
deras löfverk, och trots vindstötarna förblefvo de orörliga
såsom en samling förstenade cedrar.
Jag påskyndade mina steg. Jag visste icke något
namn för dessa egendomliga företeelser. Utgjorde de icke
en del af de tvåhundratusen hittills bekanta växtarterna,
eller måste man inrymma åt dem en särskild plats i
vattenvegationens flora? Nej! Då vi hunno fram i dess
skugga öfvergick min öfverraskning till ren beundran.
Jag befann mig i sjelfva verket inför jordiska
produkter, men tillskurna efter en gigantisk måttstock, och
min onkel sade genast hvad det var.
— Det är en skog af champignoner, — sade han.
Och han misstog sig icke. Man kan tänka sig den
utveckling, dessa växter hade uppnått i denna varma och
fuktiga luft. Jag visste, att Lycoperdon giganteum,
enligt Bulliard, uppnått åtta à nio fot i omkrets; men
Jules Yerne. Till jordens medelpunkt. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
