- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
180

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

TILL JORDEkS MEDELPUNKT

vat i dessa underjordiska regioner, hvem säger oss då,
att inte något af dessa vidunder ännu irrar omkring i
dessa mörka skogar eller bakom dessa branta klippor?

Vid denna tanke granskade jag, icke utan bäfvan,
horisontens rand, men ingen lefvande varelse visade sig
på dessa ödsliga stränder.

Jag var litet trött och gick därför och satte mig
på yttersta kanten af en bergudde, vid hvars fot vågorna
bullersamt bröto sig och hvarifrån min blick omfattade
hela denna vik, som bildades genom en inskärning på
kusten. Vid yttersta ändan deraf fans en liten hamn
undangömd mellan pyramidlika klippor, der det lugna
vattnet slumrade skyddadt för vinden. En brigg och två
eller tre skonertar skulle kunnat ankra der i all
beqvämlighet; jag väntade nästan att få se något fartyg
komma ut derifrån för fulla segel och begifva sig ut på
öppna sjön för den sydliga brisen.

Men denna illusion skingrades hastigt. Vi voro helt
säkert de enda lefvande varelserna i denna underjordiska
verld. Då det ibland lugnade af, sänkte sig en tystnad,
djupare än öknens, öfver de branta klipporna och tyngde
på oceanens yta. Jag sökte då att genomtränga den
aflägsna dimman, att sönderslita det förhänge, som dolde
horisontens mystiska bakgrund. Hvilka önskningar
genomträngde ej min själ! Hvar slutade detta haf? Hvart
ledde det? Skulle vi någonsin få se dess motsatta strand?

Onkel för sin del tviflade alldeles icke derpå. Jag
åter både önskade och fruktade det.

Efter en timmes förlopp, tillbragt med betraktande
af detta underbara skådespel, återtogo vi vägen utefter
stranden för att återvända till grottan, der jag föll i en
djup sömn under inflytande af de besynnerligaste tankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free