Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOTREDJE KAPITLET
107
De nuvarande ödlorna, alligatorerna och krokodilerna,
de största och fruktansvärdaste bland dem, äro icke annat
än svaga afbilder af sina förfäder under de första
tidsåldrarna.
Jag ryste vid frambesvärjandet af dessa vidunder,
som intet menskligt öga skådat lefvande. De vistades
på jorden tusen sekler före menniskan, men dessa fossila
ben, som åter funnits i de kalkhaltiga skiffrar
engelsmännen gifvit namnet "Lias", ha gjort det möjligt att
anatomiskt rekonstruera dem och lära känna dessa
kolossers kroppsbildning.
I Hamburgs museum har jag sett skelettet efter en
af dessa ödlor, som höll trettio fot i längd. Är då jag,
en af jordens innebyggare, utsedd att finna mig ansigte
mot ansigte med dessa representanter af en
antediluvi-ansk familj? Nej, det är omöjligt! Emellertid äro spår
efter starka tänder intryckta i jernstången, och af märkena
ser jag, att dessa tänder äro koniska såsom krokodilens.
Mina ögon fästas med förfäran på hafvet, hvarur jag
fruktar att få se någon af dessa underhafsgrottornas
invånare uppstiga.
Jag förmodar, att professorn delar mina tankar, om
ej mina farhågor, ty sedan han undersökt jernstören,
öfverfara hans blickar oceanen.
— Fördömda infall ban fick att loda! — tänker jag
inom mig. Han har stört något djur i dess ro, och blott
vi inte blifva anfallna på vägen! . . .
Jag kastar en blick på vapnen och förvissar mig om,
att de äro i godt skick. Onkel ser hvad jag gör och
gillar det med en åtbörd. En tydlig rörelse på
vattenytan tillkännagifver redan oro i dess djupare regioner.
Faran är nära; man måste vara på sin vakt.
Tisdagen den 20 Augusti. — Aftonen infaller, eller
snarare det ögonblick då sömnen tynger på våra
ögonlock, ty på denna ocean finnes ingen natt, och det
beständiga ljuset tröttar i hög grad våra ögon, liksom seglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
