- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
205

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTIOFJERDE KAPITLET

20ß

som att hafva tagit en holme för ett hafsdjur. Men
beviset ligger framför mina ögon, och jag måste omsider
erkänna mitt misstag. Det är blott ett naturfenomen.

I samma mån -vi nalkas antager den flytande
strålen storartade dimensioner. Holmén liknar på ett
förvillande sätt en ofantlig cetacé, hvars hufvud reser sig till
tio famnars höjd öfver vågorna. Geysern, hvilket ord af
isländarne uttalas "geysir" och betyder "raseri", höjer
sig majestätiskt vid dess- ena ända. Då och då höras
döfva ljud, och den ofantliga strålen, som blir ännu
häftigare, skakar sin ångplym och stiger ända upp till
molnens nedersta lager. Den är alldeles ensam; inga
rökhvirflar, inga varma källor omgifva den, och hela den
vulkaniska kraften är koncentrerad uti densamma. Det
elektriska ljusets strålar bryter sig i denna glänsande
kärfve, der hvarje droppe skimrar i alla prismats färger.

— Vi skola lägga till, — säger professorn.

Men man måste omsorgsfullt taga sig till vara för
denna vattenpelare, som skulle omstörta flotten i ett
ögonblick. Hans manövrerar skickligt och för oss till
ändan af holmen.

Jag hoppar upp på klippan; onkel följer lätt efter
mig, under det jägaren stannar på sin post som en man,
hvilken sätter sig öfver en dylik nyfiken förundran.

Vi stå på en bädd af granit, blandad med flintartad
tuff; marken är brännande och darrar under våra fötter,
liksom väggarna i en ångpanna, fyld med öfverhettad
ånga. Vi varseblifva en liten central bassin, hvarifrån
geysern uppstiger. Jag nedsänker en termometer i
lutande ställning i det kokande vattnet och finner att den
utvisar en värme af hundrasextiotre grader.

Således kommer detta vatten från någon glödande
punkt, hvilket på ett märkligt sätt strider mot professor
Lidenbrocks teorier, jiågot som jag icke kan underlåta
att anmärka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free