- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
210

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

TILL JORDENS MEDEtPtJNKT

hårstrå sitter en lysande gnista. Hans ansigte är
förskräckligt att skåda, som en antedivuliansk menniskas,
samtidig med Ichtyosaurer och Megatherier.

Masten står imellertid qvar, ehuru seglet är spändt
som en blåsa, färdig att brista. Flotten går med en
fart, som jag ej förmår beräkna, men dock mindre fort
än vattenpartiklarne omkring och under den, hvilka
genom sin hastighet bilda raka och bestämda fåror.

— Seglet! seglet! — ropar jag och gör tecken att
taga ned det.

— Nej! — svarar min onkel.

— Nej, — säger Hans och skakar på hufvudet.

Under tiden bildar regnet ett brusande vattenfall

framför denna horisont, mot hvilken vi löpa som
vansinniga. Men innan det hinner oss, sönderslites
molnslöjan, hafvet kommer i kokning och elektriciteten, som
under långa tider samlats i de öfra luftlagren, urladdar
sig och blandar sig • i spelet. Ljungeldens glänsande
flammor blanda sig med åskans bullrande, otaliga blixtar
korsa hvarandra midt under knallarna, vattenångorna
synas livitglödgande, hagelkornen blifva lysande, då de
träffa metallen på våra verktyg eller våra vapen, de
rullande vågorna synas vara lika många eldsprutande
kullar, under hvilka en inre eld ligger dold och.hvilkas
kammar äro omgifna af lågor.

Mina ögon äro bländade af ljusets styrka, mina
öron döfvade af åskans mullrande! Jag nödgas hålla mig
fast vid masten, som svigtar lik ett rör under stormens
våldsamhet!

(Här blifva mina reseanteckningar högst
ofullständiga, och jag har endast kunnat återfinna några strödda
iakttagelser, så att säga maskinmessigt upptecknade. Men
i all sin korthet, till och med otydlighet, bära de vittne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free