Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJETTE KAPITLET
215
Alla dessa plågsamma tankar flögo hastigt genom
min själ, innan jag besvarade min onkels fråga.
— Jaså! — upprepade han, — du vill inte säga, om
du sofvit godt?
— Mycket bra, — svarade jag. — Jag känner mig
ännu liksom sönderkrossad, men det betyder ingenting.
Jag är en smula trött, det är allt. Men ni förekommer
mig särdeles glad i dag, onkel.
— Förtjust, min gosse! förtjust! Vi äro
fram-komne!
— Till målet för vår expedition?
— Nej, men till ändan af detta haf, som aldrig
tycktes vilja taga något slut. Nu skola vi fortsätta
vägen till lands och på allvar fördjupa oss i jordens
innandömen.
— Onkel, tillåt mig att göra er en fråga.
— Det tillåter jag dig, Axel.
— Återfärden?
— Återfärden! Ah! du tänker på att återvända,
då man ännu intet hunnit fram?
—■ Nej, jag vill blott fråga, hur den skall
verkställas.
— På det enklaste sätt i verlden. När vi en gång
framkommit till klotets medelpunkt, skola vi antingen
finna en ny väg för att åter uppstiga till dess yta, eller
också återvända vi helt beskedligt samma väg som vi
kommit. Jag vill tro, att den inte skall tillstängas bakom oss.
— Då måste man åter försätta flotten i stånd.
— Det är nödvändigt.
— Men återstår det också tillräckligt med lifsmedel
för oss till att uträtta alla dessa storverk?
— Ja, visst. Hans är en skicklig gosse, och jag
är öfvertygad om, att han räddat största delen af lasten.
Låtom oss för öfrigt förvissa oss derom.
Vi lemnade grottan, som låg öppen för alla vindar.
Jag hyste en förhoppning, på samma gång blandad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
