Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36 - 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tretttosjünde kapitlet
219
Professorn rigtade sina steg till den klippa, på
hvilken Hans hade lagt instrumenten. Han var glad,
hurtig, gnuggade händerna och gjorde attityder! Han var
rigtigt ungdomlig! Jag följde honom, temligen nyfiken
att få veta, om jag ej misstog mig i min beräkning.
Framkommen till klippan fattade min onkel
kompassen, placerade den horisontelt och observerade nålen,
som oscillerade några ögonblick och derefter stannade i
en bestämd riktning under det magnetiska inflytandet.
Onkel betraktade kompassen, gnuggade derpå sina
ögon och betraktade den ånyo. Slutligen vände han sig
till mig men häpen uppsyn.
— Hvad är det? — frågade jag.
Han uppmanade mig att undersöka instrumentet; ett
utrop af öfverraskning undföll mig, ty nålen utvisade
norr åt det håll, som vi antogo vara söder. Hon vände
sig mot stranden i stället för att peka åt öppna hafvet!
Jag skakade på kompassan och granskade den på
nytt; den var i vederbörligt skick. Hvilken ställning
man än lät nålen antaga, så återtog hon envist samma
oväntade rigtning.
Man kunde således icke längre betvifla, att vinden
kastat om under stormen, utan att vi varseblifvit detta,
och fört flotten mot den strand, som min onkel trodde,
att vi lemnat bakom oss.
TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
Det vore för mig omöjligt att måla den följd af
sinnesrörelser, som aflöste hvarandra hos professor
Liden-brock, lians bestörtning, hans tvifvel och slutligen lians
vrede. Aldrig har jag sett en menniska i början så
förbryllad och sedermera så förbittrad. Ufverfartens mödor, alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
