- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
223

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trettiosjunde kapitlet

223

ende och syntes omstörtad, söndersliten genom en
våldsam uppresning af de underliggande lagren; talrika
fördjupningar och upphöjningar buro på många ställen
vittnesbörd om en mägtig revolution i jordmassan.

Vi framträngde med svårighet öfver en massa
granitblock, blandade med grus och alluvial-lemningar,
då ett fält, mer än ett fält, en slätt af ben visade sig
för våra blickar. Man skulle kunnat kalla det en
omätlig kyrkogård, der tjugu århundradens generationer
blandade sitt stoft med hvarandra. Längre bort höjde sig
höga kullar af dylika qvarlefvor, hvilkas vågformiga
linier kunde följas ända till horisontens rand, där de
förlorade sig i en dimma. Der kunde man på måhända
tre qvadratmils yta följa hela det animala lifvets
historia, som ännu knappt är skrifven i den bebodda, allt för
unga verlden.

Vi drefvos emellertid framåt af en otrolig nyfikenhet.
Våra fötter krossade kvarlefvor af förhistoriska djur och
dessa fossilier, hvilkas sällsynta och intressanta spillror
de stora städernas museer göra hvarandra stridiga.
Tusen Cuvier’s lifstid skulle ej räckt till att hopplocka
skeletten efter de organiska varelser, som lågo förvarade i
detta ståtliga benhus.

Jag stod slagen med häpnad, och min onkel sträckte
sina långa armar mot det tjocka hvalf, som tjenade oss
till himmel. Hans mun var vidöppen, hans ögon
slungade blixtar bakom glasögonen, hans hufvud vaggade upp
och ned, till höger och venster, med ett ord: hela hans
figur uttryckte en gränslös förvåning. Han befann sig
inför en oskattbar samling af Leptotherier, Mericotherier,
Lophodier, Anoplotherier, Megatherier, Mastodonter,
Pro-topitheker och Pterodaktyler. Han fann alla
antediluvi-anska vidunder sammanhopade till hans personliga
tillfredsställelse. Må man föreställa sig en passionerad
bok-vurm på en gång förflyttad till det ryktbara biblioteket
i Alexandria, som uppbrändes af Omar, om det genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free