Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOANDRA KAPITLET
253
— Nej! — svarade professorn bestämdt.
— Hvad! Ni tror ännu på någon utsigt till
räddning?
— Ja visst! Och så länge hjertat klappar och
pulsen slår, går jag ej in på, att en varelse, begåfvad
med fri vilja, lemnar rum i sin själ åt förtviflan.
Hvilka ord! Den, som under dylika omständigheter
kunde tala på sådant sätt, var säkerligen en man af
föga vanligt slag.
— Nå, hvad ämnar ni då göra? — frågade jag.
— Äta den mat, som finnes qvar ända till sista
biten ocli stärka våra medtagna krafter. Denna måltid
torde blifva vår sista, må göra! Men vi skola
åtminstone inte vara utmattade, utan vid fulla krafter.
— Må göra! Låtom oss då äta! — ropade jag.
Min onkel tog köttstycket och de få skorpor, soin
undgått skeppsbrottet, gjorde deraf tre lika portioner
och fördelade dem, då hvar och en fick omkring ett
skålpund på sin lott. Professorn åt begärligt, med ett slags
feberaktig ifver; jag deremot utan nöje, trots min hunger,
nästan med motvilja; Hans åter lugnt, måttligt, tyst
tuggande små stycken och sväljande dem med lugnet
hos en man, som icke kunde oroas af bekymmer för
framtiden. Efter noggrant sökande hade ban hittat en flaska,
till hälften fyld med genèver, hvilken ban bjöd oss, och
denna välgörande dryck egde förmåga att i någon mån
upplifva mig.
— Förträffligt! ■— sade Hans, då ordningen kom
till honom.
— Utmärkt! — instämde min onkel.
Jag hade åter fattat något hopp, men vår sista
måltid hade nyss slutats; klockan var då fem på morgonen.
Menniskan är så beskaffad, att hennes helsa är en
rent negativ effekt; då behofvet af mat en gång blifvit
tillfredsstäldt, har man svårt att föreställa sig hungerns
fasor: man måste erfara dem för att förstå dem. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
