Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utsikt från Partenon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnornas vård och varit helgad åt urtidssierskan,
kommit att bli en kultplats åt siaren Apollo. Han
läste vidare och fann att hela dramat var uppbyggt
över minnet av de strider som ägde rum inom män-
niskorna och mellan dem, då kvinnlig världssyn väx-
lar över till manlig. Erinnyerna, vårdarinnor av
urtidslagarnas helgd, förföljer som hämndgudinnor
modermördaren Orestes. Blodsbandet som förbinder
mor med barn är det heligaste av allt och den som
kränker det begår ett oförsonligt brott. Det hjälper
inte att Orestes på modern hämnar sin faders död,
ty Klytaimnestras mord på sin make kan inte alls
jämföras med sonens brott: ”hon var ju inte blods-
förvant med den hon slog.” Hon var visserligen gift
med honom, men föreningen mellan man och kvinna
är ett tillfälligt och löst band i jämförelse med det
heliga och oförstörbara som binder barnen vid mo-
dern. Här formuleras i dramats språk den uppfatt-
ning på vilken all matriarkal samhällsstruktur är
byggd. Här anges också grunden på vilken moderns
auktoritet vilar.
Den nye guden i Delfi, Apollo, förkunnar med
våldsam kraft och agitatoriskt raseri en motsatt
åskådning. Dels tynger han mera på den äktenskap-
liga föreningens helgd, dels och framför allt vrider
han vapnen ur händerna på Erinnyerna genom att för-
kunna upptäckten att ”en moder ger ej livet åt det
barn som kallas hennes. Nej hon vårdar endast den
färska säd som blev i henne sådd. Och den som sår
ger livet.” Uppfattningen att mannen är ovidkom-
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
