Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aviga och räta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag sommaren 1941 radierades från England
ett invigningstal från en utställning med planrit-
ningar av framtidens London. På denna dyrbara
mark som givit tomtägarna så enorma inkomster,
skulle nu naturen rycka in i stora breda stråk. Ljus,
luft, grönska skulle beredas londonborna. ”Vi skäms
så mycket över det London vi byggde under 1800-talet
att vi skulle rivit ner det, även om det inte blivit
bombat”, sade talaren.
Vi vet inte hur det skulle gått med den saken
under ett 1940-tal utan krig. Vad vi vet är att utveck-
lingen mynnade ut i en förstörelseprocess av enorma
mått. Den generation som skulle lagt sitt arbete till
världsbygget, bombar sönder det. Vi vet att det är
inte bara det skrymmande, livsodugliga och tokiga
som vi blir av med, utan att förstörelsen också går
ut över framtidens arv. De mest hjärtskärande
historier från forna nödtider är alltid de som berättar
om hur människor under vintern måste äta upp ut-
sädet och slakta den sista kon. Lika hjärtskärande
hotar läget att bli nu.
Kvinnorna, sedan urminnes tider vana att akta,
vårda, samla, lagra, borde kanske i tid ha insett att
detta sätt att möblera om i världen inte duger. Men
det föll dem inte in att de kunde ha någon talan. De
gör varken från eller till.
Detta låter orättvist och hårt i betänkande av alla
deras ansträngningar. Men deras insatser för kriget
på båda sfdor av frontlinjen tar ut varandra. Tio-
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
