Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Gällande föreskrifter för sinnessjukas behandling och vård i enskilda hem och å försörjningsinrättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående
sinnessjuka den 14 juni 1901 är med afseende
å här ifrågavarande sjuka föreskrifvet:
De sjuka skola omsorgsfullt vårdas och
med mildhet efter människokärlekens fordringar
behandlas. Tvångsmedel må icke användas
utom i fall, då sådant oundgängligen fordras
för att sätta den sjuke ur stånd att skada sig
eller andra (§ 4).
Visar någon tecken till sinnessjukdom,
åligger hans målsman eller närmaste omgifning att
föranstalta, att den sjukes tillstånd ofördröjligen
varder af läkare undersökt samt de vidare
åtgärder skyndsamt vidtagna, som må erfordras för
beredande af ändamålsenlig vård åt den sjuke (§ 65).
Enskild person, som hos sig mot eller utan
betalning vårdar sinnessjuk, familjemedlem eller
icke, äfvensom föreståndare för
försörjningsinrättning är skyldig att utan uppskof därom
göra skriftlig anmälan dels hos kyrkoherden i
församlingen, dels hos ordföranden i
kommunal- eller hälsovårdsnämnd, med uppgift å
den sjukes namn, ålder, hemvist,
kyrkoskrifningsort och lagliga målsman. Denna anmälan
skall sedermera, årligen förnyas innan årets
slut (§ 66).
Försummelse af sådan anmälan åtalas af
allmänna åklagaren och straffas med högst 100
kronors böter, vid upprepad försummelse högst
500 kronors böter, som kunna förvandlas enligt
allmän strafflag (§ 75).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
