Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[--]{+hanmen, der hundrade fartyg väntade dem, för att
föra dem till Rio. Men Villaflor var kall för allt
detta; lian stirrade, upptagen af blott en enda
tanka, utåt rymden, ock blickade niellanåt på sitt
ur, som han tidt och ofta förde till sitt öra, för
att forvissa sig att det icke stadnat.
Andteligen slogo klockorna nio i den lilla kö-
pingen. Nu ! nu! utbrast ynglingen , sprang upp,
rusade utför berget, och inom få minuter låg hans
hand på trycket till Donna Eleonoras port. Den
var nu uppläst och han inträdde på en stor gräs-
beväxt gård, nästan betäckt af svärinar af höns,
kalkoner, ankor, påfåglar och fasaner. I samma
ögonblick hörde Villaflor ett gällt och genomträn-
gande skri. Ilan såg sig förvånad omkring, och när
detta skri lor andra gången lät höra sig, märkte han,
att det kom från en stor fågel, kring hvilken den
öfriga fjäderskaran flockade sig, liksom för att
ä&ka skydd. Villaflor förmodade nu, att denna
vore den så kallade Trompet-fågeln *), som, en-
ligt hvad han hört (ty sett honom hade han förut
aldrig), i SydAmerika nyttjas liksom en hund, att
vakta tjäder fä och får, dem han ledsagar från och
till betet och försvarar med förundransvärd lap-’
pcrhet. Stundom, när han så uppfostras, åtföljer
han sin herre och visar honom nästan samma till-
gifvenhet, trohet och lydnad som hunden.
Som Villaflor alldeles icke kände någon lust
att inlåta sig i gräl med den desperata befjädrade
gårdvaren, höll han sig, i det han fortsatte sin väg, på
Isophia crepitans.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
