Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[--]{+ka ändock för den gamla damen ännu förblefvo lika
litet begripliga. Först efter allt detta blef det
honom förunnadt att rycka närmare inpå ändamålet
mod sitt besök.
Välan, återtog gumman, vi skola nu komma
till det capitlet. Men, förlåt mig, jag glömmer,
medan vi talat politik, att ni varit så tidigt ute.
(Ringer). Befaller ni chokolad? Eller kanske dric-
ker ni bara matté, såsom vår tids cavalicrer? Men
är det sannt, senhor, att vår förra drottning al-
drig kunde tåla den drycken? Hon hade sina för-
domar, den beskedliga damen; men sannerligen att
säga, har också jag aldrig kunnat vänja mig der-
vid. Den finnes också intet i mitt hus, men om
ni behagar, skall jag snart låta anskaffa den. Vår
stad är liten, egentligen blott en by, men ni tor-
de redan sett att handeln är liflig, och alla slags
varor äro här att tillgå, de flesta för bättre köp
än i hufvudstaden.
Villaflor tog en kopp chokolad, och lät, i det
han suekande gaf vika för ödet, gummans välta-
lighet obehindradt flöda. Men vid första paus gjor-
de han ett djerft, imponerande inpass och frågade
åter efter Clementina.
Ja, genmälte Donna Eleonora, vi höllo så när
begge två på att alldeles förgäta det goda barnet.
Ni är alltså hennes fästman, sade ni?
Villaflor bugade sig.
I min tid var det inte brukligt, — förlåt min
anmärkning, senhor! — att förlofvadt folk myc-+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
