Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[--]{+Hvad, frågade Agostinlio, äro vi redan i Bra-
silien? Omöjligt! Jag igenkänner icke denna natur,
icke denna vegetation ?
Det är Oceanens perlsmycke, det är Atlantens
paradis, det är Madeira! svarade en ung officer.
Visste ni då icke, senlior, att vi der skulle lägga
till? Men ni liar, under hela resan, ingenting sett,
med ingen talat. 3Vi måste utan tvifvel hafva lidit
mycket. Staden , som ni ser framför oss, är Funchal.
Dagen derefter, vid morgonljusningen , stod
Villaflor på balkongen till del hus der han tagit in,
och stirrade meclianiskt ut åt rymden, der i Ijer-
ran solens klot, omgifvet af lätta gyllene skyar, i
all sin sydländska prakt, långsamt ur vågen steg
uppför den azurblåa himmeln. Staden, landthusen
och Mossa Senhora do Monte glittrade såsom sill—
ver genom den tunna dimman, som flöt öfver bergs-
topparne. I Villaflors själ uppsteg äfven en för
honom länge obekant känsla af frid och hopp. Är
det här, tänkte han, som mina sår skola läkas:
är det här jag skall glömma? Nej, aldrig. El-
ler finna? 11a! En stråle af hopp går upp för
mig. Detta land är ju också en flik af Portugal.
Denna lilla ö återstår mig ännu att genomsöka.
Hvem vet! hvem vet!
Morgonens djupa tystnad afbröts genom en
vfflfjudande sång i hans grannskap. Han såg, på
m gent emot belägen balkong, fyra unga frun-
timmer, i främmande drägter. Han lyssnade och
hörde:+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
