Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[--]{+denna dräpt, den* osmakligaste man nånsin kunde-
uppfinna för att utrota den qvinnliga fåfängan,
eller att från livar oeh en åskådare återförvisa det
brottsliga begäret. Det vanprydande doket, den
trånga mössan, läderlifstyehet och den grofva kå-
pan utpressade från ynglingen en ofrivillig suck,
men allt detta kunde doek ieke helt oeh hållet un-
dangömma denna så spänstiga, smärta vext, de*ssa
sylphidiska former. En enda prydnad var henne
tillåten: den bouquet af flerfaldiga blommor, som
hon bar på sitt bröst. Ilon stadnade på något
afstånd.
Kasta tillbaka denna slöja, Clementina! ropade
Agostinho oeh låt mig än engång betrakta ditt
ansigte!
Nunnan uppfyllde hans önskan. Der stod nu
Clementina i hela sin fullmogna skönhet, endast
blekare än fordom. Agostinho höjde armarna, och
trädde ett par steg närmare, liksom han velat falla
i liennes armar. Dock — han besinnade sig, stod
tyst CiCh förlorad i hennes beskådande.
Du har velat tala med mig än engång, började
Clementine. Kanhända hade jag bordt afslå din
begäran; det hade kanhända varit bättre för oss
båda. Men jag förmådde det icke; kanhända skall
det ock lyckas mig att försona äfven dig med nöd-
vändigheten , att ingjuta i ditt bröst det lugn, jag
sjelf eger, ehuru vunnet icke utan långa strider.
Det lugn du sjelf eger, Clementina ? upprepade
Agostinho bittert. Du är då lycklig?+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
