Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[--]{+mentinas. Vi afsäga oss att måla denna återseen-
dets högtid: förtjusningen var å ynglingens sida
sådan man kan föreställa sig, stormande, brusande;
å hennes sida dämpad Af jungfrulig blygsamhet
och klostrets skygghet.
Agostinho kunde ickc mätta sig af sin fäst-
mös åskådande, hvilken nu stod framför honom i en
verldslig, högst enkel men smakfull drägt, som
icke mer gömde eller vanställde hennes former.
Denna stod nu i sin högsta blomma, ty Clemeii-
tina hade nyss fyllt sitt adertonde år. Det enda
han saknade, var hennes >sköna, ljusa hår, hvaraf
hon vid sin invigning måst göra ett offer.
När, när, min hulda brud, frågade han ändt-
ligen, tillåter du att jag får föra dig till altaret?
Min älskade, svarade Clementina, ännu måste
du hafva litet tålamod. Min ed har blifvit svuren
inför kyrlian; den verldsliga makten äger ingen
rätt att upplösa den: det är endast kyrkans fader
som äger lösenyckeln. Vi måste söka denna till-
låtelse!
Hvilket barnsligt griller! Det är ntan tvifvei
den vidskepliga Abbedissan, som intalat dig det.
Hon missunnar oss vår lycka: sjelf orättvist be-
röfvad eu älskare, söker hon att bereda oss sam-
ma öde.
Nej, svarade Clementina allvarsamt, det ur
religionen sjelf, det är min egen känsla, det är
öfvertygelsen om min pligt, som förestafvar detta
villkor. Visserligen, är det också Abbedissans me-+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
