Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro derinvid en af henné obemärkt vattenkonst,
hvarnr vågen i tvenne strålar hastigt uppskjot,
och fyllde våra käril. Detta ångrade jag dock
snart, då jag såg, huru mycket vårt
gemensamma arbete derigenom förkortades. Sedan lockade
hon sina hjortar och matade dem liksom
morgonen förut. Äfvcn glömde hon ej domherrn, som
redan tycktes finna sig rätt väl hos sin nya
ägarinna.
Under allt detta hade vi blifvit betydligt mer’
fortroliga: hon bortvände ej mer ansigtet, då jag
djerft skådade henne in I de klara, blå ögonen.
Hennes hand låg i min, och hon hängde sig sjelf
vid min arm, då vi gingo öfver någon smal spång’
eller några andra trånga ställen. Hon var ännu
foga bekant med ver Iden och dess seder, ty ännu
befann hon sig i första knoppningen af sin ungdom:
knapt kunde jag skatta hennes ålder till fjorton år.
Efterhand blef jilg varse, att flickan alltid under
dessa spassergångar undvek den trakt, hvaruti
huset, det enda på holmen, var beläget. Men
följande de många vändningarne af en löfgång,
be-funno vi oss helt oförmodadt nära intill den plan,
på hvilken det var anlagdt. Liksom besinnande
sig på någonting, fattade hon mig vid handen och
förde mig hastigt förbi huset upp på en kulle
och befalte mig att stiga in i ett litet öppet
tempel, som derofvanpå var bygdt i tibetansk stil, och
hvarifrån man hade utslgt åt ena sidan af huset.
Nu Oade hon nod från kullen och in i
boningshuset och borttog i ett af fönstren midt emot mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
