Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bur du blifvit bedragen af din egen
underhandlare, hvar b samvete vaknat. ”
”Huru gerna ville jag icke tvifla; men har jag
icke sjelf, då du lockade mig öfver sundet, sett
dig på vägen att bortföra mig? Då du så lycklig
gick vid min sida, då godhet och lugn tyckte»
tala ur dina blickar, då din närvaro endast
tycktes sprida frid och glädje; då eftersinnade du blott
medel att göra mig olycklig, — och då dina
läppar stammade ett: jag älskar dig, så tänkte
ditt hjerta blott på min förnedring.”
”Nej. Du var ingen hycklare. Du bär
turbanen, du förstår således ej att älska: din
Pro-phet har icke lärt att känna qvinnan; du var blott
for ögonblicket en tam tiger, som lurar och
smeker på samma gång. Man bör icke fördömma
honom: han foljer blott »in art. Offret flyr stumt
och utan knot: då detta flygande blad hinner dig,
äro vi redan utom gränsorna af det lilla land,
der din faders och din vilja år lag.”
”1 alla fall »kulle det icke tillkomma mig, att
fördömma dig, jag, »om så djupt felat, då jag
för min far förteg vår bekantskap. Ännu i denna
stund begår jag ett brott, »om dock skall vara
det sista. Min far vet icke, att jag »krifver
des-da rader.”
”Han kallar mig. Lef väl, sköna dal; lefväl,
tjusande holme i den blåa, glittrande insjön;
lef-ven väl, små vackra blomsterbarn vid
mandel-lunden! Jemren eder ej, mina älskade hjortar:
jag måste efterlemna er; men den, som sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
