Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hedrat den förlorades minne: det är nu tid att
du börjar lefva för dig sjelf, för din far och ditt
fädernesland. — Allt, svarade jag, har en
öfver-g$ng: stormens hot, vågens svall och ljungeldens
vredgade pilar; endast icke sorgen i ett älskande
bröst. Ack, huru väl kände ej skalden, som
diktade dessa verser, kärlekens evighet i ett troget
chjerta! — Inga persiska sentenser, min son! Du
.står vid sista gränsen af ynglingaåldern: du blir
snart man och måste vänja dig att handla; du
.måste tänka på att uppfylla din bestämmelse.
Du ensam återstår mig af alla mina söner: och
min ätt måste icke utgå med dig. Hittills har
jag haft fördrag med din egensinnighet, dels af
medlidande, dels d,erför att jag på visst sätt
varit skulden till din olycka. — Du, bästa far?
utbrast jag otåligt. — Jag har sedan ilera år
tillbaka varit sysselsatt, att välja dig en maka,
men har aldrig kunnat träifa något val som vore
dig och mitt namn värdigt. Denna sorgfällighet
är intet fel; dock det är mitt fel att jag ej
under tiden gifvit dig en slafvinna. Men jag
räknade på den kallsinnighet du hittills visat för
könet. Hade detta skett, innan du såg den
olyckliga tjuserakan; så hade denna låga endast sakta
uppflammat, och i brist på näring åter slocknat
utan dep våldsamhet, som hotar att skaka dig,
ända till roten af ditt Uf.
Jag bortvände ovUtfg hufvudet. — Gif dig
dock tillfreds, Riistan, fortfor han, i det han
flyttade sig närmare intill mig i di vanen: mitt
val är äww icke traJMt och jag vill dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
