Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken jag redan från barndomen, genom berättelser,
fattat for ert barbariska sätt att älska och
eröf-ra hjertan, tillät mig blott i honom se en tyran,
•om for sina omättliga begär krossade tusen brost;
om denna känsla sedermera genom vanan något
mildrades, kunde jag dock aldrig betrakta hans
häftiga låga for mig annat än med ett svagt
medlidande, som försvann, då hans önskningar blefvo
trottsiga. Väl förutsåg jag, att dessa stormiga
uppträden icke kunde blifva långvariga; men min
sista räddning låg i denna dolk, hvilken
öfver-lemnades åt mig, då jag erhöll titel af pr inses sa
och det stolta namnet Nuhr Dsjehan. Det var
min fulla föresats, att i den stund jag såg allt
motstånd fåfängt, störta detta gevär i den
förhatliges hjerta och sedan i mitt eget.
Mellertid ankom en ny tropp novitier till
ha-rem, bland hvilka jag hörde en prisas, såsom den
utomordentligaste skönhet. Icke utan
svårigheter lyckades det mig att få se henne. Det var
en ung flicka från Georgien vid namn Valida, och
knapt hade jag sett henne, förrän jag på henne
byggde allt mitt hopp, att få henne upptagen
bland mina sällskaps-fruntimmer. Det lyckades
mig. Jag gaf henne sjelf undervisning i sång och
citter-spel; och jag använde allt mitt bemödande
att på henne öfverfiytta mina små talenter och
alla de nyförvärfvade konstgrepp, hvilka jag för
egen räkning ej ville använda. Valida ägde
endast en önskan: den att behaga sin herre, och då
hon engång måsto tillbringa sitt lif inom dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
