Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången var ännu förfärlig, men vi voro nu vid
skeppet. Man vinkade oss, man skrek att ej
komma nära, på det vår båt ej skulle krossas mot
fartyget; men då vi oförväget styrde rakt emot,
kastade man ned en lina, på hvilken jag ifrigt
uppklängde.
Fanny, Fanny! utbrast jag, så fort jag var
om bord. Man skockade sig gapande omkring
mig, men jag trängde mig våldsamt genom
hopen. — Tom! haf ögonen på honom, han är
galen! —- hörde jag hviskas bakom mig! Jag
rusade trappan utföre, i andra däcket, oupphörligt
ropande: Fanny! Fanny! — Jag öppnar kajutdörrea,
och se! — nu ligger hon i mina armar, den
tvenne gånger förlorade och lika ofta återfunna.
Intet ord störde öfverraskningens salighet.
Änteli-gen höja sig våra bröst till en ljuf suck; ljuden
Fanny och Rustan sväfva sakta öfver våra
läppar som åter mötas. Nu strömma frågor på
frågor, från den ena, och den andra besvarar dem
med nya frågor, kyssar och omfamningar.
Vågorna häfde sig skummande omkring oss, stormen
röt ibland tacklen, och skeppet hotade hvart
ögonblick att lösslita sig från sina ankaren; men vi,
vi hörde, vi sågo ingenting annat än oss sjelfva.
Af allt detta blir ingenting klokt, sade
Fanny, sedan vi en halftimma så fortfarit. Vi måste
ordentligen svara och berätta hvarandra allt.
Hvar för har du så skyndat komma hit, hvar för
ropade du som en ursinnig; huru visste du att
jag var på skeppet? — Jag har ju två månader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
