Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så
hafvet. Det var en skön morgon. Stjcrnorna
hade bortbleknat, men vid synkretsens rand stridde
ännu ljus och mörker. Haf och sky lågo
förblandade i ett enda töcken. Då uppsamm
småningom, på den yttersta vågen, purpurbrämet af
solens morgonklädning; — luften glesnade — de
fjermastc bergspetsarna öfverdrogos af guld —
falkar och bergöruar uppflögo i vida kretsar, aU
helsa den nyfödda dagen. Äntligen uppsteg
solen, och sag sig med sitt verldsöga segrande
rnndtomkring. Ja, det var en herrlig morgon,
sådan jag hittills knapt öfverlefvat.
IX.
Huru skön är dock icke jorden! huru skönt
ar icke lifvet! suckade jag. Döden är icke
fruktansvärd, när han, efter ett skönt fulländadt lif,
möter oss på slagfältet eller i fränders och
vän-pers armar; men när han midt på vägen, i
hamnen af en orm, lömskt och förrädiskt, smyger sig
efter sitt offer, då är det tungt, icke att dö, meu
att hafva lefvat förgäfves. Dock, rättfärdige Gud!
du skall dömma mig, icke efter livad jag gjort,
utan efter det goda, det ädla jag tänkt och
velat! Så sänk dig då, dödsengcl, stilla och blidt
till mig, att mina suckar icke måtte blanda sig
med naturens allmänna jubel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
