Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Då Gundling vände sig på andra sidan, blef
han varse en man, som gick och plöjde på
åkern. I ändamål att af honom få kunskap om
. missdådarns namn, ropade han till denne med en
befallande stämma:
— Hör på, bondmenniska! maka sig hit på
stunden!
— Dertill har jag hvarken tid eller lust; men
vill han vara höflig, skall jag komma till honom.
Ovan vid ett slikt svar från ett sådant men-
niskosubject, var Gundling qvickt åter på benen
och, sedan han i hast satt på sig peruken, ru-
sade han med ridspöet högt i luften emot plog-
mannen, i föresats att grundligt bestraffa honom;
men då denne reste sig till sin fulla längd, som
höll fulla krigsmåttet och litet deröfver, samt
desutom gjorde sig färdig att med oxpiskan be-
svara anfallet, stannade Hans Excellence och be-
traktade den djerfve lurken med förvåning.
Snart upptäckte han, att det var byns pastor,
hvilken han dagen förut sett på slottet. Då lät
Gundling spöct falla, och åtnöjde sig med att be-
straffa pastorn med blotta ord.
— Hur kan han vara en så grof åsna? Vet
han då inte hvem jag är?
— Å jo, svarade den tilltalade. Nog vet jag
att han är Kungens hofnarr.
Det var tvenne ord — hofnarr och dvärg —
som, lämpade på honom, alltid försatte Hans Ex-
cellence i yttersta vrede: andra smådelser, allt
annat gyckel förmådde han kallblodigt smälta,
tills tillfälle kom att hämnas. Men som sagdt,
« ite fr pf TKF Re KR RR AE At ER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
