Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
slottsherrn på Obenwald, berättande öfvervåldet
och begärande hans hjelp, beskydd och bemed-
ling, ty Captenen var hans brorson.
Icke utan förlägenhet gaf denne följande
till svar:
— Jag är oändligen ledsen öfver er olycka, och
det så mycket mer som upphofsmannen dertill är
en så nära anförvandt till mig och min blifvande
arfving, ehuru rätta upphofvet är den rackaren
Gundling. Utan all fråga är detta steg både
olagligt och djerft, och hade jag varit hemma,
skulle Captenen aldrig vågat det; men ni ser att
han enkom afvaktade min afresa. Min brorson
är annars en bra karl, dock i sådana fall som
detta äro våra militärer icke nogräknade. Men
hvad skola de göra? Ni skall sjelf få läsa hur
han ursäktar sig. Se här det bref, som låg för
mig vid min hitkomst.
Sedan Capten i ödmjuka ordalag tackat far-
brodern för den sista gästfriheten, kom han till
ursäkterna för det på dennes ägor begångna vål-
det. Men, fortfor han, nöden har ingen lag.
Ni vet, värdaste farbror, att jag i fjol vid sista
mötet fick snubbor af Hans Maj:t, emedan mina
rekryter voro ibland de sämsta, samt allvarlig
föreställning att härnäet bättre passa opp, och
ni vet huru ofta jag, ännu för en vecka sedan,
klagade att jag äfven i år var lika olycklig i
mina bemödanden. ÅA ena sidan vill Konungen
ha resligt folk: å andra sidan är det redan svårt
att kunna värfva folk som hålla fulla måttet, ty
alla af den längden ha redan blifvit så upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
