Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nh
och längre. Begges hjertan voro så fulla att de
ej förmådde tala
Slutligen sade Gumman:
— Jag orkar ej gå mer; kom låt oss gå upp i
Gundlings backe och sätta oss på ensten. Vi ha
derifrån utsigt åt landsvägen.
Sagdt och gjordt. Den för läsarn bekanta
kullen, der Geheimerådet hade haft sin ”herde-
stund med Melpomene”, hade allt sedan fått
namn af Gundlingens backe: somlige kallade den
dock Judasbacken.
Redan hade den otåliga gumman yttrat: de
dröja förbålt länge! då man hörde bullret af en
vagn och kort derefter visade sig ofvanpå den
lilla backen densamma bespänd med trenne häs-
tar, tung och klumpig som alla den tidens åk-
don, men temligen prydlig.
Låtom oss nu höra mammas reflexioner, un”
der det vagnen kommer närmare.
— Ja, der ha vi vår Fritz. Det är riktigt
han! Gud ske pris och ära! Och Superintendent-
skan med! — Han röker; således har han bibe-
hållit den stygga ovanan han lärt sig i Halle!
Jag undrar dock att den förnäma damen kan til-
låta det. Men nu sätter han ner pipan. — Ser
jag ej galet, så är Hennes Högvördighet just
inte så lastgammal: — nej långt derifrån hon
blomstrar som en ros eller pion. Men kanske
det är smink. — Men du store Gud, nu tar han
henne med högra armen om lifvet. — con-
tant om lifvet! — Ack, herre Gud, vår Fritz
har blifvit lättfärdig och fräck! — Si det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
