Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
den blef icke besvarad. Sonen märkte det icke,
eller ock låtsade han så, och ropade:
— Kom nu, lilla mamma, och låt mig pre-
sentera för er det främmande fruntimret; och så
sägande tog han hennes arm. Gumman stretade
emot, men hvad hjelpte det?
— Betrakta henne nu, bästa moder! Kanske
känner ni igen henne.
— Jag tycker mig nästan hafva sett er för-
ut, högvördiga fru, men jag mins inte när och
hvar? Ni liknar . . . men inte kan det vara hon?
— Jo, svarade den främmande, det är sam-
ma hoffröken, som er son räddade ifrån var-
gen.
Det hade varit bättre, både för hennes
egen själs skull och min fordom så menlösa Fre-
driks, om vargen tagit henne: dessa ord sväf-
vade den goda pastorskan på tungan, men hon
åtnöjde sig med att i stället kallt svara:
— Ja så, hon är då fröken von Bardeleben.
Men, Fritz, hvar är då Fru Superintendent-
skan? Har hon då stigit af på slottet?
— Nej, jag är just Superintendentskan.
— Så-å. Nådig Fröken har alltså inom den
korta tiden af litet mer än halfannat år hunnit
gifta sig, förlora sin man, och — som det ser ut
— litet trösta sig?
— Ni tror alltså, att jag förut varit gift.
Hvarifrån har ni då fått den tankan, och hur
skulle sådant vara möjligt? Nej, jag har ingen
man förlorat. utan den jag äger befinner sig,
Gudi lof, både frisk och belåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
