- Project Runeberg -  Noveller / Häfte 4. I. En grenadiärs profperdikan II. Den hemlighetsfulle gästen /
114

(1840-1851) [MARC] Author: Vilhelm Fredrik Palmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

Huldaste Adelaide! började fru Ribler; vär-
daste Juliet hvad tänken J på, mitt herrskap!
En sådan ordvexling kan passa det gemena bor-
gerskapets fruar; men, J, mina damer, kommen
ihåg, att J föreställen den verldsliga och and-
liga makten här i staden, samt att det tillkom-
mer er, att bland oss vara en föresyn i bildning,
belefvenhet och god ton. Hittills ha ju också
våra cofféer varit ett mönster i den vägen, rik-
tiga tempel för enighet och samdrägt, med un-
dantag af litet smågnabb och pikar, som endast
göra vänskapen desto mera pikant. Men i dag
har vänskaps-pepparn råkat bli litet för stark.
Alltså, söta Adelaide, sätt dig ner, och trankilli-
sera dig; jag förmodar att vår aktade prostinna,
såsom dagens värdinna, är den första, som ger
ett godt ord.

— Alltför gerna, svarade denna med en söt-
sur mine, under det borgmästarinnan satte sig
ned och fläktade på sina blossande kinder med
en magnifik solfjäder, en skänk af en viss hög
herre. Desto hellre, fortfor hon, som det till-
kommer mitt stånd, att uttala fredens och förso-
ningens ord; alltså bjuder jag gerna min hand
till förlikning, och förklarar att det ej var min
mening att stöta min värdaste vän, borgmästa-
rinnan, fastän orden råkade falla litet på sned.

— Der hör du det, Adelaide! sade grossör-
skan. Och du har väl ock någonting artigt att
säga tillbaka, då är allting glömdt och utslättadt.

— Jag nyttjar samma ord, som prostinnan,
hvilken alltid så lätt hittar sina uttryck, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:00:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vpfnovell/4/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free