Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 ”
med de unga tärnorna blefvo uppmärksamma
och räckte sina hufvuden med derpå sittande
öron så långt fram, att man verkligen måste
häpna öfver deras balsars likhet med gåsens —
förlåt: vi borde säga svanens, ty här är fråga
om längden och clasticiteten, icke om hvitheten.
Nå väl! började ändtligen fru Ribler, herr-
skapet påminner sig att i dag åtta da’r till är
coffea-turen has mig, och då hade jag ämnat
bjuda sällskapet ut i min fåfänga, såsom jag all-
tid brukat under den vackra årstiden.
— Mycket trefligt, vi äro oändligen tack-
samma, svarade fröken Aurore, men, min dyra
vän, hvad hör detta hit? Vi hafva ju fått löfte
om den stora nyheten.
— Det hör mycket, mycket hit, min nådiga.
Ty då jag i morse vid frukosten tillfälligtvis
derom kom att framkasta ett ord för min man,
vet ni hur han svarade? Låter sig ej göra, min
skatt! — Hvad säger du, bäste Edvard? Hvad
finnes för hinder! — Stället är uthyrdt och man-
nen kommer dessförinnan. Jag blef så bestört,
att det dröjde, innan jag kunde gå honom när-
mare på lifvet. Slutligen fick jag dock veta,
mot löfte om tystnad och om hans befrielse från
vidare frågor, att hyresmannen var en Engels-
man och skulle betala en hederlig summa.
— Och vidare, bästa cousine, söta fru Ribler?
frågade flera än en röst.
-— Sedan följde intet alls något vidare, ty
min man hade nu slutat sin frukost och gick ut,
och sedermera har jag icke torts fråga honom
om någonting mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>