Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15?
fortfar i ert äreröriga paskill; ni skall inte få:
den triumfen att det rör mig mer än en sten.
Fröken Juliana stod nu i sitt tjugonde-åttonde
år: så många år voro åtminstone af henne er-
kända, hvartill minst sju saklöst kunna tilläg-
gas. Skönheten var således öfverblommad, se-
dan hon redan i dryga femton år liksom stått
med sitt hjerta i handen, färdig att bortgifva det
åt den förstkommande, men ingen kommit för:
att taga det; huru var det sannolikt att någon
nu skulle komma, sedan den ena gracen efter
den andra rymt bort från hennes ansigte (sup-
posez, att sålana någonsin funnits:? Juliana
hade dock fast beslutat att icke dö fröken: hellre
den oerhördaste mesalliance! Redan vid första
anblicken af Anders Lamm hade hon utsett ho-
nom till sitt byte, och byggde sin plan på hans
oerfarenhet. Det är visserligen en lurk, en tölp,
tänkte hon, men ändock en man och icke utan
solida egenskaper. Törhända kan ockeå hans:
ovalkade väsende kunna litet ruggas och decar-
teras. |
Såsom förberedelse till en sådan förhygg-
ling erböd sig fröken Juliana ädelmodigt att
gifva vår studiosus undervisning i den oumbär-
liga fransyskan. Anbudet mottogs med tacksam-
het, ty Lamm ville lära allt: nu öppnades för ho-
nom den jungfruliga helgedomens port. De båda
små rummen voro propra och nätta, samt doftade
af parfymer; kanariefoglar qvittrade i burar, en:
liten arg racka skällde i kanapén. Vår gymna-
sist ansåg sig hafva inkommit i Arkadien, Hans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
