Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes i min kropp, nämligen ljusfenomenet. Denna
motsägelse upphäfves icke af den nyare
naturforskningens förklaring, att ljusfenomenet verkligen beror
på vissa materiella rörelser eller eterdallringar. Ty
den tänkande naturforskaren vet väl att skilja
mellan dessa dallringar och ljusfenomenet. För honom
ligga eterdallringarna alldeles utom förnimmelsen och
äro quanta, som låta mäta sig eller i alla fall ha
någon storlek; medan ljuset icke är ett quantum,
utan en kvalitet, något hvarom man ej kan fråga:
huru stort eller huru tungt, utan endast känna
huru-dant. Naturen utanför människan är enligt
naturforskningen utan både ljus och färg och ton; först
i det mänskliga medvetandet, på grund af sinnenas
art, förvandlas eterns och luftens dallringar till ljus,
färg och ton.
Spinozismen kunde således lika litet som
Descartes och hans skola förklara sambandet mellan det
andliga och det materiella. Ej under då, att den
vanliga föreställningen äfven bland naturforskarne
länge förblef hvad hon varit före Descartes’ tid: att
människan består af två absolut motsatta substanser,
själ och kropp, och att dessa dock omedelbart
inverka på hvarandra. Likasom för att minska det
otänkbara i en sådan inverkan älskade man länge
att antaga, att det fanns ett mellanting mellan själ
och kropp, som förmedlade samverkan dem emellan.
Detta mellanting borde då helst vara någonting till
sina egenskaper delaktigt både af kropp och själ,
något som därför kunde mottaga och öfverflytta
inflytelser å ömse sidor. Ett sådant mellanting trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
