Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nolikt, som det kopernikanska systemets lära, att
jorden rörer sig kring solen, syntes för en förfluten
tids människor. De bevis, som den idealistiska
filosofien uppställer för sin lära om tid och rum skall
jag framdeles i en kommande föreläsning meddela,
här endast i förbigående anmärkande, att dessa
bevis synas mig lika orubbliga sorm det kopernikanska
systemets.
Emellertid vågar jag antaga, att det finnes få
tänkande människor, som icke i något ögonblick af sitt lif,
äfven om de aldrig öppnat en filosofisk bok, känt
en plötslig oro öfverfalla sig i känslan af tidens och
rummets oändlighet. Jag vet, att detta händt mer
än en, särdeles då en stjärnklar himmel utbredt sig
öfver hans hufvud och han, ensam och öfverlämnad
ostörd åt egna känslor och tankar, med fantasien
fördjupat sig bland de otaliga världsklot, som teckna
sina banor i rymden. Betraktaren vet, att de
stjärn-kunniges fjärrglas icke upptäckt någon gräns för
rummet, och han är öfvertygad, att kunde man än
mångtusenfaldiga den kraft, hvarmed dessa fjärrglas
bana väg för människans blick, skulle en gräns för
rummet dock aldrig kunna upptäckas. Ty försöker
han i sin inbillning sätta en sådan gräns, så måste
han dock åter bakom denna gräns föreställa sig
något, och detta något är då åter rummet. Måhända
vill han då hejda sin svindlande inbillningskraft med
den tanke, att rummet måhända likväl är ändligt,
men att hans och andra människors oförmåga att
föreställa sig det så kommer däraf, att rummets
gräns ligger utanför all mänsklig erfarenhet — en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
