Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artad symbol af Guds oändlighet är oss ej heller
gif-ven, och det är den symbolen vi åtrå att hafva för
våra ögon, då vi söka försänka vår själ i den
oändliga godheten och kärleken.
Uranos är fader till Kronos — världsrymden eller
himmelen är fader till tiden, sade de gamle grekernä,
och vår tids naturforskare säga nästan detsamma. —
Hvad är då tiden? Man läser hos den gamle
kyrkofadern Augustinus: »om du icke frågar mig hvad
tiden är, så vet jag hvad han är, men om du frågar
mig det, så vet jag det icke». Ett är dock klart ej
endast för filosofen, utan äfven för den tänkande
naturforskaren, att rummet och tiden hafva sådan
frändskap med hvarandra, att då, såsom det visat
sig, rummet är ett alster af vår organisation eller ett
fenomen uti vårt medvetande, måste tiden vara det
äfven.
Alla naturforskare äro enige därom, att hade vi
inga förnimmelser — inga känslor, begär eller
tankar, så skulle för oss alldeles icke finnas någon tid.
Vår inre värld är en städse, men med ojämn hast
rinnande flod af sådana förnimmelser: af känslor,
begär, föreställningar och tankar. Råkar denna flod
i stockning, upphöra vi att känna och tänka, såsom
t. ex. vid en svimning eller en ytterligt djup sömn,
så är också tiden för oss försvunnen. Den sjuke
kan ligga i dagar och veckor utan medvetande, och
när han vaknar, tror han sig nyss ha tillslutit
ögonen. Det ögonblick, hvari han uppvaknade,
sammanknyter han omedelbart med det ögonblick, hvari
han förlorade medvetandet. Den mellanliggande tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
