Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturvetenskapen gör, dess större rymder af
outforskade hemligheter utbreda sig för hans ögon och
dess djupare synes honom hvarje problem, hvari
han inträngt. I det afseendet har äfven hjärnans
fysiologi gjort stora framsteg — i det afseende
nämligen, att fysiologerna nu veta, huru litet de veta,
att de fått en ofantligt ökad synkrets och kommit
till insikt om huru ytterligt svåra de föreliggande
problemen äro.
Ännu i det sistförflutna århundradet, då baron
v. Holbach författade den bok, som än i dag kan
kallas materialisternas bibel, nämligen »Système de
la nature», och då läkaren de la Mettrie utgaf sitt
ryktbara verk »L’homme machine», var man ännu
nog naiv att tro, att man hade kommit lifvets
hemligheter på spåren, då mekanikern Vaucanson år
1736 förvånade parisarne med en af honom
konstruerad maskin, en automat, som blåste flöjt. Detta
syntes för mången ett öppendagligt bevis för att
människan själf ej är annat än en automat. Hade
Vaucanson, så resonnerade man, lyckats att medelst hjul
och fjädrar åstadkomma ett något, som kunde föra
en flöjt till munnen och blåsa melodier på
densamma, i det automatens fingrar regelrätt rörde sig på
flöjtens hål, så borde ju naturen, som ju är en
alldeles oöfverträfflig konstmakare, kunna åstadkomma
en automat, som känner, vill och tänker. Och så
drog man helt käckt den slutsatsen: fördenskull:
människan är en automat.
Den tiden, då man tog saken så lätt, är, som
nämdt, alldeles förbi. I våra dagar står det så till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
