Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande, så skulle vi naturligtvis icke veta någonting
om dem; men de hafva det egendomliga med sig,
att vi med rätt eller orätt, men i hvarje fall på grund
af ett inre tvång, hänföra dem till föremål utanför
oss. Dessa föremål kalla vi nu för ting, ting, som
finnas i rummet utom oss. Men därmed är ännu
icke begreppet materie gifvet. Naturmänniskan har
alldeles icke detta begrepp, ty hon tror, att alla
dessa yttre föremål, om ej till formen, så dock till
det inre, mer eller mindre likna henne själf och har
känslor, begär och tankar, kan älska och kan hata,
likasom hon själf. Ur den föreställningen hafva
mytologierna och fetischreligionerna uppkommit. Först
när människan börjat tänka öfver det underliga däri,
att tingen uppkomma, att de uppenbara skiftande
egenskaper och högligen förändra sig samt slutligen
förgå, samt att de göra detta med större eller mindre
hastighet, först då uppstår den frågan: hvad kan det
vara, som förändrar sig, och hvad det, som under
alla dessa skiftningar och förändringar är det
bestående och oföränderliga? Något måste detta
bestående vara — och detta något är då det som man
kallar materie.
Materien är således icke en föreställning, som
är oss omedelbart gifven genom våra sinnen, utan
som uppkommit genom reflexion och abstraktion.
Men den tänkande människan finner snart, att
hon icke kan stanna vid denna allmänna
föreställning. Om nämligen de materiella tingen kunna
uppkomma, förändra sig och försvinna, utan att själfva
materien uppkommer och försvinner, så måste detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
