Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskorna i två tusen år efter honom allmänt antogo,
och hvad väl de flesta människor ännu i våra dagar
tro, att det i världsrymden finnes ett absolut ofvan
och ett absolut nedan, och att alla ting, som icke
hafva ett underlag, måste falla ofvan ifrån och ned,
och att fallets hastighet beror på kropparnes storlek.
Och som nu atomerna äro det enda som finnes i
världsrymden och således ej kunna hafva något
underlag, så äro de enligt Demokritus’ mening
inbegripna sedan eviga tider tillbaka i ett oupphörligt
fallande genom den gränslösa världsrymden. Under
detta fall stöta de större atomerna, som falla
hastigare, emot de mindre. Härigenom uppstå
sidorörel-ser och hvirfiar, som äro början till världsskapelsen,
hvilken därefter fortgår i allt rikare former till följd
af de oändligt många atomernas oändliga
formskiftningar. På detta sätt bilda-sig, under oupphörligt
fallande, nya världar bredvid hvarandra och efter
hvarandra, och likasom de enskilda väsendena på
vår jord, som blott är en af dessa oräkneliga
världar, uppkomma och försvinna genom
atomförbindelsernas upplösning, så uppkomma och försvinna äfven
de otaliga världssystemen af samma orsak.
Det ligger något kolossalt och fantasigripande
i denna världsåskådning, som mer och mindre
upptogs af olika filosofiska skolor i Grekland och Rom,
särskildt af Epikurus och hans lärjungar, medan
däremot Platos och Aristoteles’ skolor förkastade
henne.
Aristoteles anmärkte mycket riktigt, att om det
funnes en tom världsrymd, så måste alla atomer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
