Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har sin orsak i ett materiellt, utan därtill är i stånd
att sväfva genom det tomma rummet för att stöta
och trycka på andra atomer.
Till sådana orimligheter kommer man, då man
uppfattar atomerna som något kroppsligt, något som
intager ett visst omfång, och som besitter kraft, men
ej är detsamma som kraft. Orimligheterna äro så
handgripliga, att alla naturforskare, som fordra
klarhet och reda i sina förutsättningar, förkasta
atomläran i denna form, den materialistiska formen, som
en väf af ohjälpliga motsägelser. Naturvetenskapen
frigör sig mer och mer från föreställningen, att
en materie, som ej är kraft, utan endast har kraft,
finnes till. Man talar icke mer om atomernas
oförgänglighet, såsom greken Demokritus gjorde, utan
om kraftens oförgänglighet. Om vår tids
framstående matematici och naturforskare det oaktadt
använda ordet atom, så lägga de ett helt annat
begrepp under detta ord. De mena då icke längre en
småpartikel af ett visst obetydligt omfång, utan de
mena en rent geometrisk kraftmedelpunkt, i hvilken
de linjer, hvari en kraftknippa verkar, likasom skära
hvarandra. Till de forskare, som så uppfattat och
uppfatta saken, höra bland engelsmännen Faradays
lärjungar och efterföljare, Stokes, William Thomson,
Maxwell m. fl.; bland fransmännen Moigno, Saint
Venant och många andra; bland tyskarne
matematikerna Gauss’ och Neumanns lärjungar och fysiologer
sådana som Helmholtz.
Atomerna äro enligt dem på en gång
kraftmedelpunkter och kraftradier, som utstråla i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
