Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falska föreställningen, att världen är uppbyggd af
materie har tvenne skäl: dels det, att alla monader,
alla väsen med undantag af ett enda, nämligen Gud,
äro mer eller mindre, men alltid i en viss grad
ofullkomligt förnimmande väsen. Endast Gud är
fullkomligt förnimmande och rent aktiv, rent själfverksam.
Alla de andra hafva i sin medvetenhet något
dunkelt och begränsadt och på samma gång något,
hvar-igenom monaden motsätter sig allt, som kunde störa
hans egendomlighet, intränga på hans andliga
område, och gör motstånd mot allt, som kunde
upp-häfva hans individualitet. Denna monadens
motståndskraft företer sig för oss som en kroppslig kraft, som
det, hvilket fysiken kallar ogenomtränglighet. Men
enär monaden såsom ett andligt väsen är alldeles
otillgänglig för vår syn eller känsel eller öfriga
sinnen, skulle vi dock om denna hans motståndskraft
eller ogenomtränglighet förnimma ingenting, om icke
förhållandet vore det, att monaderna sammanträda
till komplexer, hvilka bilda för vårt öga och våra
känselnerver kroppsliga massor. Alla kroppar äro
monadkomplexer, förbindelser af många enkla
lef-vande väsen. I de organiska kropparne intager en
af monaderna en central och härskande ställning,
och de öfriga monaderna förhålla sig då till honom
som kroppen till själen. Dessa tjänande monader
komma och gå, inträda och utträda ur sin tjänst,
medan den härskande monaden förblifver i den
lembyggnad, som uttrycker hans väsen.
Leibniz antager emellertid, att ingen monad kan
inverka på den andre. Alla sina förnimmelser fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
