Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den? och att anden, tankekraften, förnimmelselifvet,
då måtte vara ingenting annat än en verkan af
materien, en kraft, som uppstår hos de organiska
krop-parne och försvinner med dem.
Leibniz’ stora förtjänst var, att ban vågade gå
den andre vägen och säga: då hela universum
antingen måste vara till sin substans andligt eller
materiellt, så lider det intet tvifvel, att universum är
alltigenom en andlig värld, och att det materiella
icke finnes till annat än som ett föreställningssätt
eller ett företeelsesätt.
Materialisterna hade uppbyggt sin värld af atomer
och atomkomplexer. Leibniz uppbyggde sin värld
af själar och själsystemer. Detta kunde synas
ytterligt djärft; men den store tänkaren och matematikern
visste sig, då han tog detta steg, hafva fastare mark
under fotterna än hans motståndare hade det.
Des-cartes och hans efterföljare hade antagit, att materien
måste vara någonting alldeles kraftlöst i sig själf.
Leibniz hade icke svårt att visa, att det förhåller
sig alldeles tvärt om med de s. k. materiella tingen :
att huru vi än genomrannsaka dem, mekaniskt eller
kemiskt, så finna vi hos dem idel kraftyttringar och
ingenting annat än kraftyttringar. Sönderlägga vi
dem i så små delar som möjligt, så äro dessa delar
i sin ordning ingenting annat än kraftyttringar. Det
substantiella är således kraft, men icke död materie,
och de s. k. atomerna, af hvilka allt måste bestå,
äro således kraftbegåfvade väsen. Såsom jag en
gång förut nämt, kallade Leibniz dessa väsen icke
för atomer, utan för monader, och han visade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
